bilder och pratades sedan lite om varje. Jag fastnade för de allra freakigaste - såklart - men även för en annan som jag tänkte berätta lite för er om. Det var en bild på Indiens skyline, där ett stort och påkostat hus syntes lite extra. Det såg först ut som ett hotell eller någon väldigt speciell regerings-byggnad

eller något sånt. Sedan berättade de det extrema: Det var ett enfamiljshus.

Den svinrika miljardären Mukesh Ambani har alltså kostat på sig ett 27 våningar högt hus till sig, sin fru

och deras tre barn. För ca 65 miljoner amerikanska dollar. Huset börjar med 168 parkeringsplatser till

snubbens alla sportbilar (när åker han alla dem frågar jag mig?). Först nio hissar och ca 20 våningar senare

kommer familjens egentliga boende-ställe. Emellan dessa finns flera inomhus-swimmingpooler, yoga-studio,

biograf, fågelpark och ett snö-rum (!) där det snöar året om.

Först tänte jag wow. Jag. Vill. Också. Ha. Sen berättade de på tv-programmet om allmänhetens reaktioner.

Mer än hälften av Indiens befolkning har inte ens tak över huvudet, mat eller behagliga kläder.

Pengar är inte att tala om, för det finns inga. Så kommer den där Mukesh, med sina miljarder på banken,

och fixar ett hotell för sin egen familj mitt i fattigdomen. Hur pantad, egoistisk, snål och idiotisk får man vara?

Nu tänker säkert många, "men han är ju säkert rik på grund av något, han har väl jobbat ihop de där pengarna

själv, varför ska han skänka dem till folk han inte känner?" och så vidare. Och det är ju helt sant.

Han kanske har slitit hela sitt liv och hela sitt arsle av sig för att få till det här. Och det har han väl också.

Men det retar mig ändå. Och vet ni varför? För att diket mellan rika och fattiga blir allt djupare.

De rika köper sig fler, större, flashigare grejer och de fattiga springer runt i sina trasor och letar mat i sopkorgar.

Hur ska vi kunna förstå varandra och leva i en gemensam värld om vi är så långt ifrån varandra hela tiden?

detta inlägg är tidsinställt. men fortfarande lika fyllt med kärlek!